Tja, då närmar väl sig premiären 2009 då. Men hallå, hur kul kan det vara att stå och frysa häcken av sig under vårfisket, knäcka ryggen med tunga linor eller dänga ut tunga drag som ändå bara fastnar i botten. För att inte tala om det efterföljande laxfisket. Man får ju ångest bara man tänker på det. Laxfiskare måste vara de mest korkade av alla inom sportfiskets ramar. Det fiskas på fisk som överhuvudtaget inte äter, det finns lika många teorier som det finns fiskare och visst, det finns "experttips" som ska guida dej till din första lax. Funkar det? Ibland men oftast inte. Förvirrande? Det är bara förnamnet när det gäller laxfiske! Om det sen mot förmodan skulle haka på en 10-pannare i andra änden kommer nästa ångestfyllda moment. Hur fan ska jag få upp denna! Med darriga ben kommer insikten av att man är helt ensam (jo det händer) och att laxjäkeln bara tycks sitta i en liten skinnflik i mungipan. Är det där så himla kul egentligen? Svaret är faktiskt väldigt enkelt. JA, det är så himla kul och hade jag haft möjligheten hade jag gjort det ännu oftare.
Tillbaka till premiärfisket och lite om förväntningarna på vårfisket. Måste säga att det ser mycket bra ut. Det har varit relativt kallt som gör att den övervintrande fisken stannar i ån och hög vattenföring som lockar upp ny fisk från havet. Vi ska också komma ihåg att uppgången av öring i höstas var mycket bra.
Vill slutligen återigen påminna om fototävlingen 2009 med finfina priser. Vad sägs om premiärfiske 2010 eller majfiskedag med övernattning. Enda kriteriet är att bilden ska beröra Mörrumsån (behöver alltså inte vara på fisk eller fiskare) och få publiceras av Kronolaxfisket. Jag tror jag drar igång säsongens tävling med bild från söndagens promenad (den kommer dock inte att vinna eftersom jag sitter i juryn). Lycka till!!
//R
Nacken på 7an ser rätt inbjudande ut nu..